Tillbaka i staden med stort G

Nu är jag tillbaka efter en ganska ok sommar: jag önskar att jag kunde tillbringat mer tid med diverse kompisar, bland annat Håkan och Jochem. Som tur är flyttar ju Jochem ner till Göteborg för att gå på handels och dela på mitt studentrum den första tiden, så honom lär jag få se mer av. Håkan kommer förhoppningsvis hit efter att han klarat anatomin i Polen.

Jag har installerat mig i mitt rum; jag har snyggat till det och fixat nya högtalare till pc:n bland annat. Nu har jag nästan allt som behövs för att känna sig som hemma. Kom gärna och hälsa på!

I morgon kommer nollorna som vi ska få jävlas med en del. I like! Det kommer vara en lite stressig månad, men också grymt kul. Kom gärna och hälsa på! Gärna på pubrundan den 4/9.

Nu till lite synpunkter på världen i allmänhet. Jag har nyligen insett hur hur lite stora länders utrikesdepartement kan/bryr sig om filosofisk induktion. Om något har hänt varje gång man gjort något så händer det igen. Detta gäller i det här fallet föt USA och Ryssland.

USA har ju som bekant börjat installationen av sitt nya missilförsvar. En provokation mot framför allt Ryssland och Iran. Ja, för det är mer provokation än defensiv taktik. Som bekant brukar den provocerade triggas av provokationen och i det här fallet genom att mobilisera kärnvapen till östersjöflottan. Situationen ser ut som provocerad militär upprustning - något ganska offensivt sist jag kollade.

Nu är det inte så att jag ifrågasätter intelligensen hos högt uppsatta politiker utan mer deras motiv. Ett starkare FN skulle säkert ha förhindrat precis sådant här agerande. Men vekheten hos FN har givit USA tillfälle att ta saker i egna händer och samtidigt vrida konflikter så att det gynnar dem själva.

Poängen med det hela är nog att jag tycker enskillda länder borde hålla sig till sina territorier, och låta FN sköta den internationella säkerhetspolitiken. För tyvärr är det långsamaste styrelsesättet också det som minimerar mänskligt lidande och orättvisor bäst.